Kammar orkester med rockenergi
När Australian Chamber Orchestra (ACO) är i toppform slår det gnistor om dem. Deras scenutstrålning kan ibland påminna om ett rockbands energi. Parallellen är inte långsökt, eftersom ACO har samarbetat med ett antal rockmusiker. Radioheads gitarrist Jonny Greenwood var 2012 artist-in-residence hos ACO i Sydney och komponerade ett nytt verk för dem.
De djärva impulserna kommer huvudsakligen från Richard Tognetti, 52, som har lett ACO sedan 1990. Han är en skicklig violinist och kan agera både solist och dirigent. Orkesterns fasta kärna utgörs av sjutton stråkmusiker (däribland två finländare), medan alla andra vid behov hyrs in. Tognetti bjuder varje år in några solister av den äventyrliga sorten. Pekka Kuusisto och Olli Mustonen – som uppträder med ACO på Piano Esbo-festivalen i Esbo kulturcentrum 7.11 – tillhör den återkommande, experimentlystna kärntruppen.
Tognetti är inte en vän av en smidig, nutida stråkteknik. Märkligt nog föredrar han det mer opolerade soundet på många gamla inspelningar. Historisk uppförandepraxis formar utgångspunkten i Tognettis väl underbyggda tolkningar, men han följer inte någon metod slaviskt. ACO förväntas (åtminstone delvis) spela tandardrepertoar, men samtidigt uppskattas Tognettis ”rebelliska” tendenser uppenbarligen också av orkesterns mycket trogna abonnemangspublik.
Ensemblen är aldrig bättre än när den under en konsert mödolöst rör sig mellan stilar och genrer. Därför är jag nog lite besviken på programmet som ACO presenterar på Musikhuset den 5.11. Det är inget fel på Bach, Beethoven och Mozart (med stjärnsolisten Pierre-Laurent Aimard), men man kunde ha bjudit på åtminstone ett australiskt verk. Det är dock ingen risk för att ACO:s tolkningar kommer att vara habila. ACO tillåter sig friheter när det gäller den mellaneuropeiska repertoaren eftersom Tognetti inte känner sig bunden av europeiska traditioner. ”Traditionsbärarna” spelar ofta inte i det rätta tonläget och tolkar varken rubato eller vibrato som det ursprungligen var tänkt. Tognetti påpekar att dessa anrika orkestrar dessutom inte använder tidstrogna instrument.
Det gör däremot Tognetti och flera av orkestermedlemmarna. Tognetti spelar på en Guarneri del Gesù-violin från 1743 som är sällsyntare och därför dyrare än de flesta instrument byggda av Antonio Stradivarius. ACO:s instrumentuppsättning är annars också imponerande. Tognetti är gift med andra konsertmästaren Satu Vänskä som har fått en Stradivarius till låns. ACO:s förste cellist Timo-Veikko Valve kan inte heller klaga. Hans sponsor har lånat en cello byggd av Guarneri del Gesùs kusin Andreae.
Australian Chamber Orchestra har sin bas i Sydney, men turnerar sju gånger om året till flera olika städer på den stora kontinenten. Dessutom gör orkestern varje år minst två utlandsturnéer. Ensemblen repeterar flitigare än de flesta och är mer samspelt för att den framför varje program minst tio gånger. Allt detta innebär att musikerna befinner sig på resande fot fem månader om året.
Detta är konstigt nog Australian Chamber Orchestras första besök i Finland. Missa inte chansen att se ”the hardest working classical band in the world”.
